torsdag 19 september 2013

Att tappa fotfästet...


Det är med tårar jag skriver dagens inlägg - både tårar av sorg och tårar av lättnad. Jag har idag tagit beslutet att dela med mig av den väg jag blivit tilldelad en tid framöver. En väg jag gärna skulle vilja slippa, men som jag bestämt mig för ska tjäna ett gott syfte.

För tre veckor sedan fick jag beskedet att den knöl jag känt i mitt bröst var varje kvinnas fasa - bröstcancer. Fotfästet drogs undan mina fötter och från en dag till en annan vändes min värld upp och ner. Jag har levt mellan hopp och förtvivlan och många gånger fruktat att mina dagar närmade sig sitt slut.

Tack och lov har jag under denna tid varit 'buren' av min familj, mina vänner och min tro på en Gud som alltid finns nära. Denna tro har styrkt mig och Gud har gett mig ett inre lugn som jag vet bara Han kan ge.

I förrgår var jag hos onkologen och fick det lättande beskedet att min cancer inte har spridit sig till andra delar av kroppen och att den går att bota. Därför är jag så lättad och tacksam! Dock har jag en lång väg framför mig med operation, cellgifter och andra behandlingar. Men det finns hopp och jag ser en framtid tillsammans med min man, mina barn, mina vänner och mina drömmar.

Du kanske undrar varför jag väljer att dela med mig av detta...  Jag vill inte bara ta mig igenom denna kamp utan att det kan få tjäna något gott. Jag vill själv komma starkare ur kampen och förhoppningsvis förmedla någon form av hopp. Kan min svaghet ge någon annan styrka, ja då har min sjukdom tjänat ett syfte.

Nu kommer denna blogg inte bli en 'cancerblogg' (inget fel i det), utan jag vill fortsätta dela med mig av min passion och det jag brinner för. Men då det kommande året kommer prägla mitt liv, skulle det kännas konstigt att inte dela även detta. Så känner jag framöver att det jag går igenom skulle kunna vara någon annans styrka, då kommer jag skriva om det. Annars ska jag fortsätta skriva om mina quiltar och tyger - det som ger mig sån energi och livslust!

Med tanke på vad som väntar mig framöver, är jag så tacksam över att jag fått min ateljé så pass färdig som den är. Så ofta jag orkar och kan, kommer jag att vara där ute och låta passionen läka mina sår. Jag har redan varit där en del och det har nästan känts som om jag hängt av mig sjukdomen utanför dörren. Ateljén har för mig blivit en oas som jag inte kunnat drömma om.

Ja, det blev nog ett lite oväntat innehåll på dagens inlägg och det har varit svårt att finna de rätta orden. Jag vill inte få det att låta som jag letar medömkan över det som ligger framför. Däremot är jag tacksam för alla böner och hejarop jag kan få! Det kommer hjälpa mig att ta mig igenom denna kamp starkare än innan!

Med önskan om en välsignad dag!

9 kommentarer:

  1. Tänker på dig och din familj ♡
    Sköt om dig
    Kram Kirstin

    SvaraRadera
  2. Stor kram till dej vännen...!
    <3

    SvaraRadera
  3. Skönt att du kan vara öppen och får stort stöd av nära och kära.
    Vi tänker på dig.

    SvaraRadera
  4. Tack för att du delade-- gör ditt blogg precis som du vill! Vi kommer att vara med bredvid ändå. Kram från LIzzie in Sweden

    SvaraRadera
  5. Det att våga dela sin sorg och svaghet med andra kommer att bli en styrka för dig Lena. Stor kram från mig.

    SvaraRadera
  6. Åh nej, så jobbigt för dig och dina nära! Jag kände med en knuta för några år sedan och det var så jobbigt innan jag fick beskedet att det var inget farligt. Snart är det dags för mammografi igen för min del och det är alltid med en känsla av obehag som jag går dit. Ingen är ju säker liksom. Har ni det i släkten eller?
    Vilken tur att det inte spridit sig, då fixar du detta.
    Stor kram!
    //bara anna

    SvaraRadera
  7. Det är strakt av dig att dela detta. Dina ord berör. Och var och en som får följa dig på denna resa har fått en stor gåva av dig. Delaktighet.Du finns i mina böner. Kram! Berit.

    SvaraRadera
  8. Tack för att du delar, det uppskattas. Du och din familj finns med i våra böner. Stor kram!

    SvaraRadera
  9. Tina Olson Browning6 november 2013 19:49

    I am praying for you, dear friend!!! May you feel very loved and supported each step of this journey. May God's presence fill you with joy and peace in the face of this challenge. Blessings, hugs and loads of love to you!!!!!!!!

    SvaraRadera

En liten kommentar värmer hjärtat!