tisdag 12 november 2013

En tickande bomb...


Många fina människor har under den senaste veckan hört av sig till mig och undrat hur jag mår. Tack för er omsorg och att ni har mig i era tankar... Det värmer!

Det är nämligen precis en vecka sedan jag 'kopplades upp' och började cellgiftsbehandlingen för min bröstcancer.

Tre påsar med cytostatika hängdes upp på en ställning och droppe för droppe leddes detta gift in i min kropp. En känsla av kapitulering fanns över mig den förmiddagen. Jag ville så gärna slippa, men visste att det trots allt var för mitt eget bästa. Min kropp ska nu under ett halvår successivt brytas ner för att sedan byggas upp igen - allt detta för att öka oddsen för mig att få leva ett långt och friskt liv.


De första dagarna kändes det som om jag hade en tickande bomb i kroppen, en bomb som vilken sekund som helst skulle detonera och 'ta över'. Ge mig biverkningar som jag fasat för... men det blev inte riktigt så. Jag ska inte säga att de lyste 'med sin frånvaro', men min kropp reagerade inte alls lika starkt som jag trodde den skulle göra. Jag är innerligt tacksam!

Nu har känslan av den 'odetonerade bomben' bytts ut mot en annan. En märklig trötthet har kommit över mig och det känns som om något i min kropp äter kraft och hälsa - inifrån och ut. Men det är väl så det ska vara - och kommer att vara en tid framöver... Även här gäller det att inse fakta, men också att göra ett aktivt val. Att försöka fokusera på det positiva och den glädje de små händelserna i vardagen ger...

Jag kommer att hålla hårt i den kraft jag har. Hålla hårt i drömmen om en fin adventstid. Jag vill planera för en mysig jul tillsammans med min älskade familj. Jag vill längta till lussebak, julgran och 1000-bitarspussel under jullovet.

Hoppas och ber att det kommer bli så!

5 kommentarer:

  1. Jag vill stå med dig i den bönen! Kram. Berit.

    SvaraRadera
  2. det ber jag också om vännen! Önskar dej en fin dag idag, kram...

    SvaraRadera
  3. Vi har er i bönen/ Niklas

    SvaraRadera
  4. Min vän du är i mina tankar! Ber för dig o din kraft!!!
    Tusen tusen kramar!
    /Inga-Lill

    SvaraRadera
  5. Du är i våra tankar Lena och hela familjen givetvis/Lisbeth

    SvaraRadera

En liten kommentar värmer hjärtat!