fredag 28 mars 2014

Lite trött men lycklig...


Dotterns 'jobbarmössa' är på, men både hon och jag är idag lite för 'slitna' för att göra något vettigt. Vi kommer helt enkelt inte riktigt till skott.

Så vi har tagit oss en långsam promenad genom skogen istället. Letat lite efter blommor och andra vårtecken. Nu softar hon i vagnen och har det nog riktigt gott där ute under filten.


Jag måste få berätta om min gårdag, då jag gjorde något som jag inte gjort på 17 år. Jag satt på en hästrygg!

Härom dagen fick jag frågan om jag ville följa med en vän på en tur med hennes hästar. Om hon bara visste hur glad jag blev! Det är något alldeles visst med hästar. Det ger så mycket ro och energi att bara få vara i deras närhet. Jag red en hel del i min 'ungdom', men nu som sagt var det ett bra tag sedan.


Sen är jag oerhört glad att min kropp ville ställa upp på detta lilla 'äventyr'. Att det fanns tillräckligt med kraft i armar och ben efter tisdagens nästsista (!) cytostatikabehandling. Ja, för det känns som om mina få muskler har blivit svagare och svagare för varje behandling. Som om muskelcellerna dör de också. Ibland blir detta mer uppenbart. Som när jag ska lyfta upp dottern i famnen, eller när jag ramlade i slalombacken i vintras. Oj, va svårt det var att komma upp igen! Lite pinsamt när en kille kom fram och undrade om jag (tanten) behövde hjälp...

 
Men gårdagens strapats gick alldeles utmärkt och jag lyckades till och med trava lite!

Om det känns i kroppen så här dagen efter? Ja, det kan du skriva upp!

Men det var det värt... Tusen gånger om!

1 kommentar:

  1. så härligt Lena... och ändå orkade de där musklerna hänga upp gardiner idag med. Bra jobbat! :-)

    SvaraRadera

En liten kommentar värmer hjärtat!