tisdag 17 juni 2014

När livet hinner ikapp...


Ja vad ska jag säga - det har hunnit ifatt mig - det här livet som jag inte alls är så sugen på. Livet med cancer... Visst borde jag vara hur glad som helst som 'betat av' både cytostatika och strålning. Och visst är jag glad!

Men kroppen är sliten och när den inte riktigt orkar, då orkar inte psyket heller. Förlåt om jag låter gnällig, men just nu vill jag så gärna vara frisk - vara utan behandlingar och leva som vanligt. Typ sitta på jobbet och räkna dagarna till semestern. Ja, ni förstår!


Idag har varit en tuff dag då jag brottats med sviter från både strålningsskador och biverkningar av antikropparna jag får intravenöst var tredje vecka. Men jag försöker tänka att - imorgon är en annan dag - en dag jag får tillbringa med min minsta dotter. Bara mysa och göra precis vad vi vill. För vi har ju sommarlov! Hoppas och tror att den dagen blir lite bättre...

Så, det var skönt!

Nu har jag lättat mig lite - hoppas det var ok...?


Annars har jag, trots nästan dagliga turer till Jönköping, fått en stund då och då framför symaskinen. Det är som balsam för själen!

Några av mina projekt är just nu lite hemliga presenter, så de kan jag inte skriva om riktigt än. Men en sak som jag bara var tvungen att knåpa ihop, efter att ha sett något liknade på nätet, var dessa små bitringar.


Är de inte söta så säg! Och snälla mot lilla bebisen också, som slipper bita i massa kemikalier som gummi eller plast! Här har jag istället använt mig av en träring som jag oljat in med finaste olivoljan. En liten absorbent formad som små kaninöron fångar upp det som 'rinner ut' ur munnen. Öronen är lätta att ta av och skölja upp i lite tvättmedel.


Har du vägarna förbi Hantverksboden i Fröderyd, finns de där till försäljning. Och snart hamnar de också i min lilla webshop.

Synd att mina 'hönor' är lite för gamla för bitringar! För de är de väl;)

4 kommentarer:

  1. Gott att höra från Dig!

    Dollandesign

    SvaraRadera
  2. Bad för dig lite extra idag och tänkte jag skulle skriva och höra hur det går. Och då hade du skrivit här, tack för det och tack för att du är ärlig. Självklart är det jättetufft både för kroppen och psyket och det måste du får ur dig. Önskar inget hellre än att du skulle få slippa all eländessjukdom nu. Guds välsignelse och styrka till dig och jättevarma kramar Tina <3

    SvaraRadera
  3. Vi tänker på dig o din familj ofta o ber att allt ska bli vra igen...!

    SvaraRadera
  4. Sänder många varma styrkekramar till dig!! Du är sååå stark min vän!
    /Inga-Lill

    SvaraRadera

En liten kommentar värmer hjärtat!