lördag 27 december 2014

Tacksamhetens lov!


Jag har länge haft denna rubrik vilandes i mitt inre, men inte funnit rätt ord till en fortsättning. Idag när jag var i affären en sväng, kände jag helt plötsligt att tiden nog var inne. Låt mig därför göra ett försök.


Mitt senaste år har varit allt annat än normalt. Backar jag klockan ett år, satt jag säker här i soffan och vilade en tärd kropp och en trött själ. Jag hade ganska precis fått min tredje dos cytostatika och jag kunde påtagligt känna hur dessa 'gifter' åt min kropp inifrån och ut. Mitt huvud var täckt av något helt annat än hår, då detta sedan en tid hade släppt sitt grepp. Kroppen nästan vibrerade av kortison och andra läkemedel som skulle hjälpa min kropp att härda ut under denna period av nedbrytning.


Och den har fått mycket stryk. Operation, 21 veckor med cytostatika, dryga fem veckors strålning och ett år av antikroppar. Än idag lever jag med sviter från behandlingarna och risken finns att några kommer vara mina följeslagare livet ut. Stumma och ömma fötter som gör att jag många gånger får ta stöd när jag reser mig upp efter en stunds vila. En hjärna som har extremt kort närminne och får använda alla krafter för att orka fokusera under en arbetsdag. Ja, listan kan göras längre men jag väljer att stanna här...

 
För jag är ju HÄR! Jag har fått behålla livet och kommit ur denna tunnel. Jag har börjat arbeta igen och för två veckor sedan fick jag min allra sista behandling. Ja, jag vet! Det är helt underbart!

Men trots att denna verklighet som jag fått leva med under det gångna året, och även idag, kan jag ändå känna ett 'tacksamhetens lov' ringa inom mig. Är inte detta paradoxalt, så säg...


Dels har mitt år av kroppslig sjukdom och kamp gett mitt inre en tid av ro och en vila jag annars aldrig hade fått. Jag har också fått en djupare relation till min familj och till vänner som annars kanske fortfarande hade levt i min periferi. Och sen har jag ju haft mitt hantverk - mina älskade tyger, min ateljé och händer som kunnat skapa sig genom sjukdom och smärta. Jag har skrivit det förut, men varje gång jag gått ut till min ateljé har det känts som om jag hängt sjukdomen utanför dörren och att ateljén fått vara en frizon. En gudomlig frizon.


Det finns många i min närhet som jag känner extra stor tacksamhet till - som funnits vid min sida under detta år som gått. Listan kan göra lång, men några av dem är min man, min mamma och min svärmor. När det gäller min svärmor, kan jag inte räkna alla de gånger hon varit här hemma och hjälp till med barnen, bakat bröd, städat, tvättat och lagat mat. Funnits här när min krafter inte räckt till. Jag är evigt tacksam...


Quilten på bilderna i det här inlägget är ett tecken på denna tacksamhet. I våras bad min man mig att sy en quilt till henne - som ett tack. Och naturligtvis ville jag det! Det är andra gången jag syr en quilt i detta mönster och lappteknikdelen i mitten är gjord av drygt 1000 små bitar. Quilten är sedan frihandsquiltad. Jag älskar detta mönster!

Hoppas hon känner kärleken jag sytt in i stygnen, då hon sitter invirad i quilten om kvällarna.

Ska jag vara riktigt ärlig, tro jag nog hon gör det!

11 kommentarer:

  1. Tack för du delat detta! Jag är i precis samma situation. Känner alla behandlingar, hur de tröttar mej och hur hela kroppen förändras. Ömma fötter och alla andra biverkningar. Färdigbehandlad men återbesök i veckan på KK. Inte orkat sy men plockar i mina tyger. Glädje bara det och sen alla böcker och allt man kan läsa på nätet. Nu hoppas vi på ett bättre 2015! Aina

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag önskar dig allt gott och hoppas att ditt 2015 kommer att bli ett fint år. Snart kommer du säkert orka mer än att bara klappa på tygerna!

      Radera
  2. Din text berör! Det är härligt att vila ögonen på bilderna av ditt fina hantverk. Och jag är säker på att tacksamhetens budskap går fram till ägarinnan av denna vackra quilt. Kram från Berit.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Berit för dina ord. Det gläder mig att både orden och texten berör dig... Kram

      Radera
  3. Vad fint skrivet. Vi behöver alla stanna upp och sjunga tacksamhetens liv ibland. Det är så mycket man tar för givet. Quilten är så vacker, vilket imponerande jobb.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Pyssellycka för det du tar dig tid att skriva! Det värmer... Ja visst tar man många gånger både sin hälsa och sin omgivning förgivet. Ett år som detta sätter all på sin spets. Ha det gott!

      Radera
  4. Så tøff du er !!! Aldeles nydelig teppe du har kviltet mens du har vært syk. Det ligger mange følelser og tanker i dette teppet. Det er god hvile og inspirasjon i å sy et lappeteppe !!! lykke til videre !!! Hvis det er noen ord du ikke forstår, skriv til meg og spør(fråga).
    Jeg forstår svensk.
    Hilsen Anne Marie.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Anne Marie för det du skriver! Tänk att små lappar kan ge sån energi! Ha nu ett härligt 2015!

      Radera
  5. Så vackert du skriver. Vilken lycklig svärmor som får en så fin quilt. Finns mönstret att köpa?

    SvaraRadera
  6. Tack Edvina! Mönstret kommer från en av Camille Roskelleys fina böcker och finns att köpa på Adlibris. http://www.adlibris.com/se/bok/simplify-with-camille-roskelley-9781571209382

    SvaraRadera

En liten kommentar värmer hjärtat!